Trots min lilla mage så visade sig bebisen vara precis så stor som h*n ska vid ultraljudet. Den följer ALLA kurvor & mått de har att mäta mot. H*n var t o m 1% större än väntat för den här tiden, så det ska jag ha att slänga i ansiktet på barnmorskan nästa gång vi ses. Inte ok att komma här och klaga på min mage (och jaga upp oss att något kanske är fel) när det sedan visar sig att allt är superbra...
Tyvärr var mitt blodtryck uppe på 140/90 (en magisk gräns som innebär att de ska ha ännu mer koll på mig) och jag är ordinerad vila både på förmiddagen och eftermiddagen för att hålla trycket nere. Inga problem med äggviteämnen i alla fall, så risk för havandeskapsförgiftning finns inte just nu.
Läkaren visade hur bebis låg i magen (verklighetsfrånvarande jag har ju lite svårt ibland att förstå både att det finns en levande varelse i min mage samt hur stor den faktiskt är) och det var en riktig AHA-upplevelse för mig. H*n väger 1040g och ligger som en kringa som täcker upp HELA magen.
Jag hade bokat en akuttid hos min massör igår eftersom jag fått en riktigt stor låsning i bröstryggen. Massören fick jobba en hel timme för att få loss den eftersom han inte bara kunde "knäcka rätt" den pga inneboende alien. Dessutom sker all massage liggandes på sidan numera, så massörstackaren var säkert ganska ledbruten han också efter den timmen :)
Skitont gjorde det i alla fall och även idag så är ryggen som ett blåmärke -aj, aj, aj
Fast sambon har det värre - han slog sin storstå väldigt illa igår kväll och nageln är lös. Han har också skitont och vi får vara krymplingar tillsammans idag.
Synd om honom när det är snö och fint och han är ledig (men aldrig i livet att han får på sig några kängor!)
90 dagar till förlossning och inne i tredje & sista trimestern - visst går tiden fort!
fredag 18 december 2009
måndag 14 december 2009
V27-28
V27 eller v28 - det varierar beroende på vem som räknar. Jag räknar från ursprungsdatumet, medan barnmorskan räknar från det uppdaterade datumet från ultraljudet. Envis som jag är tror jag ändå mer på originaldatumet, så det så!
Ja, att min inre termostat är kaputt står ju fullständigt klart nu när jag just blivit sjukskriven en månad. Jag har ytterligare lite högre blodtryck, vätska i kroppen, för lite tillväxt på bebbe, sammandragningar och ont av foglossning.
Min termostat får mig att vara påbyltad som en Michelin-gubbe när jag är utomhus, medan jag fullständigt kokar och kinderna och halsen blossar när jag är inomhus eller det minsta uppjagad.
Barnmorskan tycker att magen är för liten. Hon mäter hur lång livmodern är med ett måttband på magen och jämför med en kurva & det känns ju rätt diffust och svårt att få exakt.
Vi fick en tid till tillväxtultraljud på torsdag och då ska även kontroll göras av äggviteämne i urinen (kan innebära början till havandeskapsförgiftning) samt nytt blodtryck tas.
Vid ultraljudet kan de mäta mycket noggrannare hur stor bebis är och då vet man ju mycket bättre.
Jag vägrar oroa mig för att den är för liten förrän vi fått klart besked. Dessutom har jag ju många veckor på mig att äta upp mig på och få STOR mage, hehe.
Lite chockad är jag förstås över att bli sjukskriven, men det visar ju bara hur noga de är med kontrollerna. Känns tryggt samtidigt att allt tas på allvar!
Ett dåligt samvete lär jag ju få dras med nu ett tag för att jag lämnar min kollegor "i sticket", för som vanligt är det sämsta tänkbara timing...
Som tröst idag har jag köpt mig ett paket glassbåtar (vilka ter sig enormt goda just nu!) och har redan lyckats klämma i mig 3 stycken. Jag är övertygad om att de har en mycket bra chockhävande effekt :)
Ja, att min inre termostat är kaputt står ju fullständigt klart nu när jag just blivit sjukskriven en månad. Jag har ytterligare lite högre blodtryck, vätska i kroppen, för lite tillväxt på bebbe, sammandragningar och ont av foglossning.
Min termostat får mig att vara påbyltad som en Michelin-gubbe när jag är utomhus, medan jag fullständigt kokar och kinderna och halsen blossar när jag är inomhus eller det minsta uppjagad.
Barnmorskan tycker att magen är för liten. Hon mäter hur lång livmodern är med ett måttband på magen och jämför med en kurva & det känns ju rätt diffust och svårt att få exakt.
Vi fick en tid till tillväxtultraljud på torsdag och då ska även kontroll göras av äggviteämne i urinen (kan innebära början till havandeskapsförgiftning) samt nytt blodtryck tas.
Vid ultraljudet kan de mäta mycket noggrannare hur stor bebis är och då vet man ju mycket bättre.
Jag vägrar oroa mig för att den är för liten förrän vi fått klart besked. Dessutom har jag ju många veckor på mig att äta upp mig på och få STOR mage, hehe.
Lite chockad är jag förstås över att bli sjukskriven, men det visar ju bara hur noga de är med kontrollerna. Känns tryggt samtidigt att allt tas på allvar!
Ett dåligt samvete lär jag ju få dras med nu ett tag för att jag lämnar min kollegor "i sticket", för som vanligt är det sämsta tänkbara timing...
Som tröst idag har jag köpt mig ett paket glassbåtar (vilka ter sig enormt goda just nu!) och har redan lyckats klämma i mig 3 stycken. Jag är övertygad om att de har en mycket bra chockhävande effekt :)
lördag 5 december 2009
Ben som stolpar...
Nu i vecka 26 har det börjar hända saker.
Min kropp har plötsligt börjat samla på sig vatten och det visar sig i stolpben, korvfingrar och plufsigt ansikte. Det gör ju inte ont, men det är inte så kul att knappt kunna urskilja sina vrister längre (liten överdrift...).
Vi var på besök hos barnmorskan igår och där blev det mixade besked. Blodtrycket hade gått upp lite till :(. Blodvärdet hade också stigit - järnet gör äntligen lite verkan, vilket är positivt!
För första gången mätte hon magens storlek och då låg den i underkant av kurvan de vill att man ska följa. Det är ok att ha sin "egen" kurva, men jag ska ändå tillbaka om 14 dagar för att hon ska se att magen växt till sig ordentligt.
Annars verkar bebis må förträffligt och försökte träffa mikrofonen som barnmorskan höll mot magen för att kolla hjärtljuden genom att kicka vilt. Så vilt kickande så att Jörgen såg en spark på flera meters håll!
Jag fick bekräftat att de onda känningar jag haft de senaste 14 dagarna när jag spinnat eller promenerat nog varit sammandragningar. Jag ska även till läkare för koll av foglossning, då det finns risk att jag börjat få det också.
Så lite upp & ner har det varit den senaste tiden. Jag har också varit på kurs i några dagar och fått sitta still i skolbänken hela dagarna, vilket jag innerligt hoppas att jag inte behöver mer. Fasen vad kämpigt att inte kunna röra sig mer, man blir ju helt försoffad!
Min kropp har plötsligt börjat samla på sig vatten och det visar sig i stolpben, korvfingrar och plufsigt ansikte. Det gör ju inte ont, men det är inte så kul att knappt kunna urskilja sina vrister längre (liten överdrift...).
Vi var på besök hos barnmorskan igår och där blev det mixade besked. Blodtrycket hade gått upp lite till :(. Blodvärdet hade också stigit - järnet gör äntligen lite verkan, vilket är positivt!
För första gången mätte hon magens storlek och då låg den i underkant av kurvan de vill att man ska följa. Det är ok att ha sin "egen" kurva, men jag ska ändå tillbaka om 14 dagar för att hon ska se att magen växt till sig ordentligt.
Annars verkar bebis må förträffligt och försökte träffa mikrofonen som barnmorskan höll mot magen för att kolla hjärtljuden genom att kicka vilt. Så vilt kickande så att Jörgen såg en spark på flera meters håll!
Jag fick bekräftat att de onda känningar jag haft de senaste 14 dagarna när jag spinnat eller promenerat nog varit sammandragningar. Jag ska även till läkare för koll av foglossning, då det finns risk att jag börjat få det också.
Så lite upp & ner har det varit den senaste tiden. Jag har också varit på kurs i några dagar och fått sitta still i skolbänken hela dagarna, vilket jag innerligt hoppas att jag inte behöver mer. Fasen vad kämpigt att inte kunna röra sig mer, man blir ju helt försoffad!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)